Senaste dagarna har jag varit rätt less på mina hundar. Ena dagen ville jag lämna bort Texas, nästa var det Meja. 

Meja har nämligen börjat vakta mig lite ute. Vissa dagar kan hon knappt göra sina behov, för hon måste ju hålla koll på allt runtom. 

Men idag, idag så tycker jag om dem igen. De får stanna några dagar till. 

Rullade ur sängen imorse, rastade Texas och lämnade honom hos husse medan jag åkte till klubben med Meja. 

Lite lydnad och rondering, soM hon gjorde riktigt bra ifrån sig. Nu kostar hon igen:-)

Hon fick avsluta allt med att leka med Ike. Så Ikväll är hon trött och nöjd.

själv är jag trött och har ont.

Denna jävla foglossning.

Vissa gånger gör det så ont så det svartnar framför ögonen. Inte najs. Ganska onajs. 

Och jag har inte tålamod att bara ligga hemma och ta det lugnt. Då blir jag deprimerad, ledsen och olidlig för min stackars karl att leva med.

Mina hormoner och min smärta gör så att jag in har så mycket tålamod. Med något. Att jobba när det känns så här, det är fan omöjligt. 

Nu är T ledig imorgon  också, så vi ska väl försöka hitta på nåt trevligt. Om vi orkar. Sen fyller syrran år på lördag. Det är mycket nu. Och T jobbar på lördag, igen... 

Jaja. 

Livet är fan inte lätt. 

Japp! I januari utökas den med en liten människovalp.

Än så länge har jag mått illa och fått foglossning. Jag är väldigt bitter över att jag inte orkar jobba som jag gjort, för det blir inte mkt pengar under mammaledigheten.

Men men. 

Jag försöker att få tid till odjuren iaf. Det är där och på jobb jag lägger min ork. T får ta en del sura miner, men det kan han gott göra.  

Texas är till och från hos F och får träna och tävla agility. Och det är faktiskt skönt. Väldigt skönt. Han har en tendens att stressa mig just nu.

Men han är ändå min bebis till den riktiga kommer :-)

Jag ska se om jag kan försöka få till att göra nåt idag. Trots foglossning och lite tårar. Hatar hormonerna.